Vart fasen ska jag börja? För 2 månader sen satt jag dag ut, dag in här hemma kände mig ensam, trött, deppig, tjock och nedstämd. Enda som gjorde mig glad var mina barn och varje dag när Daniel kom hem från jobbet, men jag var bara så grinig hela tiden så drog ju ner hans humör ofta. Då jag jämt hade dåligt samvete för att jag aldrig orkade göra något och ingenting var roligt längre. Och bekräftelsen från Youtube gav mig lite glädje, fram till jag en dag skulle redigera sista videon jag la ut och fick se mig själv...

Tänkte, vad fan har jag gjort mot mig själv? Hur kunde jag låta det gå sålångt? Visst vi spenderade långa dagar vid husvagnen och man åt allt som var enkelt och för att orka. Men fick sån ångest och bestämde mig att nu får det vara nog. Jag ska bli världens bästa mamma till mina barn igen, som orkar göra saker, som är glad, som känner sig vacker, som inte är lättirriterad hela tiden.

Jag ville hitta mig själv, den personen jag hittade när jag gjorde mitt livs förändring när Melina låg i magen. Jag skrev ett "buhu"inlägg på min blogg, många skrev till mig och kände likadant. Och nu under träningens gång är det många som skriver för att jag inspirerar dom. På en månad förändrades hela mitt liv till så mycket bättre. 

Jag känner mig vacker, jag har energi, jag får lyckorus igen, jag mår bra! Jag känner mig inte ensam och jag har hittat tillbaka till glöden i livet igen. Visst dåliga dagar har vi alla, men nu kan jag äntligen känna mig stolt över mig själv igen. Jag kan tamigfan allt, bara jag vill. Det finns inget som hindrar mig, jag behöver ingen medicin för att få bort mitt damp. Jag behöver bara träna och äta bra för att må bra! 

Och jag ska försöka göra allt för att inget ska förstöra detta nu, för såhär bra vill jag alltid må ❤ så jag kan vara den bästa av mig för alla andra som också behöver mig 🥰 sprid glädje, tack till er alla som ger mig så mycket här i livet. Jag ska försöka bli lika bra som ni på att sprida kärlek! ❤