Vi alla är människor, vi alla gör fel. Vissa mer, vissa mindre. Alla gör vi misstag, vissa lär sig.. men andra inte.  Jag har gjort många misstag i mitt liv, som jag gärna hade gjort ogjort men samtidigt så har alla mina misstag gjort mig till den jag är idag. Förr var jag en tickande bomb som höll inne allt, idag har jag lärt mig att kommunikation är A och O. Alla människor måste lära sig att inse att alla gör vi fel, vi kan inte skylla på alla andra. Största anledningen till krig på jorden är för att 80% av världens befolkning inte ser att man själv kanske bidrar med brister och vill hämnas. Varför inte öppna sina ögon, svälja sin stolthet och se att det finns anledningar till att andra människor blir arga/ledsna? Vad kan jag själv gjort för fel? Istället för att kasta skit tillbaka om alla fel den andra gjort. Det viktigaste jag lärt mig på senaste året är att försöka se vad jag själv gör för fel och vad jag kan göra för att göra det bättre. Det sorgliga är dom flesta människor aldrig gör fel, och det är dessa människor som inte kommer komma långt i livet eller med kärleken. jag själv har vart en sån människa, men jag har alltid pratat. jag har alltid vart förärlig och jag har alltid velat göra rätt för mig, alltid velat höra om jag gör fel. Men folk är så förbannat rädda för att såra folk så dom ljuger för att göra andra nöjda, jag blir hellre sårad och tröstad. Än sårad och lurad! Jag vill inte leva i en fantasivärld där jag tror att allt är helt perfekt men att det händer massa bakom min rygg, stt vakna upp en dag och inse att allt är ett skämt. Jag vill ha ärlig och raka människor i mitt liv, som vågar såra mig för att sedan trösta mig. Det är vi ärliga människor som kanske sårar lite extra som är dom som aldrig skulle svika med flit!