Haha vill bara påpeka, då jag skrev världens novell. Så blev det lite kortfattat.. även om det var långt så korta jag ner endel ändå. O nu när jag läst igen hade jag kunnat skriva en heldel till.
"Mitt livs bästa form" - SJÄLVKLART! Är det inte så riktigt, jag har lite löshud här o där. Jag har finnar, ärr, bristningar osv.. MEN, för att vara 30 år o ha fött 4 barn.. så kan jag känna att jag är fin för det! Då jag aldrig någonsin har vart människan som tränat eller motionerat i mitt liv mer än dom åren jag träna fotboll! Hade jag kunnat ändra något hade jag absolut gjort det, men jag är jag. Jag får vara nöjd för det jag kämpat för även om jag vill bli mer vältränad.
"Blev helt knäckt först" - alltså hon var så önskad och välkommen, vi hade ju pratat om en lillasyster till Melija (självklart dom andra med) men på heltid. O Melija va en sån "perfekt" bebis, nöjd med allt o inget krångel så man ville ju ha mer.. MEN eftersom jag hade så fruktansvärt ont i kroppen, knappt kunde gå, grät hela tiden typ.. så kände jag mig som världens sämsta mamma. Nu förstod dom stora, o va världens underbaraste som alltid sa godnatt innan dom gick ner för dom visste hur mkt problem jag hade i trappan osv. Hjälpte mig att bära oså. Ja ni förstår, då blev största skräcken o fasan att ha en liten 1åring på det oxå, inte kunna bära eller gå riktigt med henne, blev liksom livrädd. För att må så dåligt igen o att jag skulle behöva bli sjukskriven o ha Daniels hjälp för de blev jag när jag väntade melissa. Så Melanies pappa fick va hemma o hjälpa med henne!
Jag ville liksom gå ner i vikt först o kunna fixa allt själv, därför blev det så viktigt för mig att faktiskt äta bra o träna så jag inte skulle gå upp massa, slippa ha ont o va en pigg o glad mamma till alla barnen!
Så jag tror att jag slapp foglossning eftersom jag blev "vältränad" o bara gick upp så lite.. för tycker de är helt otroligt att sista graviditen o förlossningen va en sån dröm, de blev liksom helt tvärtemot hur de vart. Nu förstår jag liksom att folk faktiskt gör om det även om jag aldrig ska göra det, även om gammo säger det! Haha
Sen när jag väl landat eller nu, så är jag så galet nöjd o tacksam över att de blev just DÅ o hade inte velat ha de senare. För de är lagom ålder emellan, o man blir av med blöjåldern samtidigt typ, än att man hade "börjat" om sen igen..
Sen visste jag väl från start att jag skulle bli gravid, så när testet va negativt dag 24 som va positivt dag 24 med melija. Så blev ja chockad, o lite besviken.. så när de va positivt dag 27 så blev det en rejäl chock o därför blev känslobomben så stor tror jag 🙊
"Gillar att jobba o tjäna pengar men gillar att va med min familj" - alltså jag hade lätt kunnat vara hemmafru, men jag behöver den sociala biten. Så även om jag blev aprik så hade jag velat göra något på dagarna för att träffa folk. Jag älskar att vara sysselsatt. Det kryper i kroppen om det inte händer något, o jag blir ledsen om jag inte pratar med någon. jag trivs med att va hemma med barnen, o jag trivs att umgås som familj med vänner, o när jag jobbar så längtar jag efter familjen helatiden. Men jag vill ändå jobba mycket o tjäna pengar, så hade ju vart en dröm att kunna jobba med något som man träffar folk men ändå är med sin familj. Finns det? 😂 därför älskade jag mitt jobb på Leklandet. Då kunde jag jobba jämt, o ändå ha familjen där! De va sjukt va jag jobbade då, va jag inte på willys så va jag på leklandet. O jag drog in mer pengar än Daniel! Men jag va ändå inte ifrån familjen hela tiden..
"Mitt liv är komplett" - inte riktigt, mina barn saknar sin mormor. O jag saknar min friska välmående mamma! Nu är Melinas kolik över, men det var riktigt tufft att känna sig så ensam när Daniel började jobba igen, visst nu va de bara 2 veckor jag va ensam med henne när han jobba men varje minut kändes lång. Men just där o då behövde jag någon. Men för varje tuff period blir jag starkare! O vi är starka tillsammans.. Men annars är jag lyckligt lottad, vi har det vi behöver o vi är friska o mår bra liksom.. tak över huvudet o mat på bordet ❤
"Mitt livs bästa form" - SJÄLVKLART! Är det inte så riktigt, jag har lite löshud här o där. Jag har finnar, ärr, bristningar osv.. MEN, för att vara 30 år o ha fött 4 barn.. så kan jag känna att jag är fin för det! Då jag aldrig någonsin har vart människan som tränat eller motionerat i mitt liv mer än dom åren jag träna fotboll! Hade jag kunnat ändra något hade jag absolut gjort det, men jag är jag. Jag får vara nöjd för det jag kämpat för även om jag vill bli mer vältränad.
"Blev helt knäckt först" - alltså hon var så önskad och välkommen, vi hade ju pratat om en lillasyster till Melija (självklart dom andra med) men på heltid. O Melija va en sån "perfekt" bebis, nöjd med allt o inget krångel så man ville ju ha mer.. MEN eftersom jag hade så fruktansvärt ont i kroppen, knappt kunde gå, grät hela tiden typ.. så kände jag mig som världens sämsta mamma. Nu förstod dom stora, o va världens underbaraste som alltid sa godnatt innan dom gick ner för dom visste hur mkt problem jag hade i trappan osv. Hjälpte mig att bära oså. Ja ni förstår, då blev största skräcken o fasan att ha en liten 1åring på det oxå, inte kunna bära eller gå riktigt med henne, blev liksom livrädd. För att må så dåligt igen o att jag skulle behöva bli sjukskriven o ha Daniels hjälp för de blev jag när jag väntade melissa. Så Melanies pappa fick va hemma o hjälpa med henne!
Jag ville liksom gå ner i vikt först o kunna fixa allt själv, därför blev det så viktigt för mig att faktiskt äta bra o träna så jag inte skulle gå upp massa, slippa ha ont o va en pigg o glad mamma till alla barnen!
Så jag tror att jag slapp foglossning eftersom jag blev "vältränad" o bara gick upp så lite.. för tycker de är helt otroligt att sista graviditen o förlossningen va en sån dröm, de blev liksom helt tvärtemot hur de vart. Nu förstår jag liksom att folk faktiskt gör om det även om jag aldrig ska göra det, även om gammo säger det! Haha
Sen när jag väl landat eller nu, så är jag så galet nöjd o tacksam över att de blev just DÅ o hade inte velat ha de senare. För de är lagom ålder emellan, o man blir av med blöjåldern samtidigt typ, än att man hade "börjat" om sen igen..
Sen visste jag väl från start att jag skulle bli gravid, så när testet va negativt dag 24 som va positivt dag 24 med melija. Så blev ja chockad, o lite besviken.. så när de va positivt dag 27 så blev det en rejäl chock o därför blev känslobomben så stor tror jag 🙊
"Gillar att jobba o tjäna pengar men gillar att va med min familj" - alltså jag hade lätt kunnat vara hemmafru, men jag behöver den sociala biten. Så även om jag blev aprik så hade jag velat göra något på dagarna för att träffa folk. Jag älskar att vara sysselsatt. Det kryper i kroppen om det inte händer något, o jag blir ledsen om jag inte pratar med någon. jag trivs med att va hemma med barnen, o jag trivs att umgås som familj med vänner, o när jag jobbar så längtar jag efter familjen helatiden. Men jag vill ändå jobba mycket o tjäna pengar, så hade ju vart en dröm att kunna jobba med något som man träffar folk men ändå är med sin familj. Finns det? 😂 därför älskade jag mitt jobb på Leklandet. Då kunde jag jobba jämt, o ändå ha familjen där! De va sjukt va jag jobbade då, va jag inte på willys så va jag på leklandet. O jag drog in mer pengar än Daniel! Men jag va ändå inte ifrån familjen hela tiden..
"Mitt liv är komplett" - inte riktigt, mina barn saknar sin mormor. O jag saknar min friska välmående mamma! Nu är Melinas kolik över, men det var riktigt tufft att känna sig så ensam när Daniel började jobba igen, visst nu va de bara 2 veckor jag va ensam med henne när han jobba men varje minut kändes lång. Men just där o då behövde jag någon. Men för varje tuff period blir jag starkare! O vi är starka tillsammans.. Men annars är jag lyckligt lottad, vi har det vi behöver o vi är friska o mår bra liksom.. tak över huvudet o mat på bordet ❤